Hej!

Oj, vart ska jag börja? Jag har flyttat till Kalmar, vi kan väl börja där! Exakt på dagen jag för första gången tog min stora resväska och drog till Turkiet för att jobba tog jag nu - tre år senare - hela flyttlasset och flyttade till Kalmar. Det kändes lite symboliskt på något sätt, som att jag verkligen vände blad och började på ett nytt kapitel. Känns helt sjukt att det har gått tre år, det har hänt så mycket sedan dess och när jag ser tillbaka på 19-åriga madde på flygplatsen i Norrköping så kan jag helt klart säga att det inte är samma tjej som sitter här i sin nyinköpta fotölj. Samma är det ju, men ni fattar. Detta säger jag med positivitet, ska tilläggas! Jag vet att jag babblar mycket om Turkiet, både här och bland vänner och familj - men det har varit en så stor del utav mitt liv. 1,5 år sammanlagt - men ändå den största delen. Jag hittade verkligen min plats i Bodrum, har aldrig kännt mig så lycklig och... rätt som jag gjorde där. 
 
 
 
Jag försöker verkligen glädjas åt minnerna och vännerna jag fått, men ibland tar liksom saknaden och längtan över. Typ som ikväll - jag längtar tillbaka till ett beskymmerslöst liv med underbara kollegor, vänner, stränder, flirtar, skratt och svala nätter på balkongen. Nu såhär när kalaset är slut så känns det som att jag inte njöt tillräckligt, tror säkert det finns fler som vet vad jag menar. Jag tror jag skriver om Kalmar någon annan gång, det här blev ännu ett sånt där inlägg där jag bara försöker sätta ord på tankarna. 
 
Ni vet, det är så lätt att jämnföra sig och sina val. Man ser andra få jobba på massa coola platser, ha skitkul i sin studentstad, trivas på jobbet, flytta ihop med sina kära och jag blir så förvirrad. Vet inte vad jag vill, är rädd för att fastna. Vill inte fastna, jag vill alltid vara fri. Fyra år på universitetet känns både skrämmande och spännande. Spännande för att jag inte har någon aning om vart detta kommer ta mig, och skrämmande för att jag är lite låst. För att tanken på att det kommer vara 2019 när jag är färdig är helt absurd. Ni förstår säkert att beskymmerslösa Bodrum är ganska lockande när de här andra tankarna bubblar över - men jag var nog färdig. Förmodligen, kanske, orkar inte tänka på det. 
 
 
 

Kommentera här: